348 brytningar. i enlighet med sin individualitet, kunna bäst verka till medmänniskors gagn och glädje. Så länge Mathilda härskade i hans hjärta, tyckes han ha tagit det som en afgjord sak att han skulle bli läkare. Och Rosalie, med den moderliga vård hon ansåg sig böra ta om de ungas framtid, säger hösten 1835 en gång: »Efter tio år skall du vara doktor.» Zachris hoppas att så skall ske, och så räknar man på pricken ut en doktors inkomster i Nykarleby. Någon synnerligen stark dragning till läkaryrket kände han dock sannolikt icke. Askonsdagen 1834, då han och Staudinger ej kunde laborera, gingo de i stället, »pour notre plaisir», som Topelius säger, till anatomisalen, »denna min tillkommande valplats», hvilken han nu första gången besökte. Men något »plaisir» väckte valplatsen ej, utan i stället reflexioner öfver hvilken »förunderlig, konstig sammansättning» det jordiska af människan är, »ädel så länge anden lifvar den, men ett uselt stoft sedan lifvet flyktat». Och det vill synas som hade hans smak för detta yrke med åren blifvit allt ringare. När han i november 1839 åter besöker anatomisalen, ser han där än en gång »mänskliga eländet — förgängligheten — har- och barnhufvuden om hvartannat». Naturligt är då, att när sedan barndomskärlekens dröm rann i sär och han ej mera tänkte på att grunda ett eget hem för sin Mathilda, därmed ock hans egna personliga böjelser, hvilka dessutom med tiden blefvo allt bestämdare, skulle komma att allt starkare medverka vid det val af lefnadsbana han efter sin examen kände sig böra träffa. Men äfven materiella synpunkter fick han lof att taga i betraktande.