LEFNAD SBKSLUT. 353 Detta var måhända ännu från hans sida blott ett infall för stunden. Mera betyder däremot att han kort därpå i brefvet till Helander ger en liknande antydan. Och i augusti samma år diskuterar modern i bref till honom de utsikter som erbjuda sig på den teologiska banan, hvarpå han »lär med allvare fundera». Men oegennyttigt säger hon ännu den 29 april 1840: »Nog vet jag att du ej vill göra mig bekymmer, men din framtida bana skall ej bestämmas efter den minsta kostnad, utan efter din egen böjelse . . Ty med Guds hjälp skall väl det du kostar bära hundrafaldt frukt.» Emellertid var sonen ännu efter promotionen osäker om hvart han skulle vända sig. Den 1 augusti gick han i Sällskapsträdgården i Helsingfors, under de lummiga lönnarnas skugga, ensam med sin tända cigarr. »Jag roade mig med planer, jag tänkte framåt och var till sinnes såsom asp dunet, när det irrar med vinden och icke vet hvar det skall gömma sitt frö i jorden för att gro och växa som dess bestämmelse är.» Att han ändock icke beslöt sig för att bli präst, därtill leddes han sannolikt mest af sin egen själfransakan. Han hade ju skrifvit till Helander, att om han en dag skulle låta inviga sig till Guds ords förkunnare, han hoppades att då stå fast. Men ännu stod han icke fast: ännu var han »farkosten på vågen», om hvilken han sjö$g, att »kärleken är böljan, som brusar än». Å andra sidan fasthöll han ännu sommaren 1840 sin afvärjande ståndpunkt gentemot pietismen och dess strid med »världen». I anledning af en pietistisk predikan skrifver han, alideles i Runebergs anda: »Ordet värld tas ofta så vidsträckt, att man ej vågar älska ens blomman på marken, i tanke att äfven hon 23