lefnad sbesltjt. 367 — Jag känner nu Herr Mag:s kunskaper i allmänhet förut — det återstår då att Herr Mag. speciellare fäster sig vid staternas inre utveckling — studerar Raumer, Schlözer och Nordiska historien m. m. — och kan jag tjena med böcker, så vänd sig till mig. Det skall vara mig kärt att än vidare språka med Herr Mag. »Och, tillägger Topelius, jag gick — lättare, stadigare — såsom man är, när man länge sväfvat och ändtligen känner fast mark under fötterna.» Det beslut han sålunda fattat hade, likasom så mycket annat i hans utveckling, förestafvats af en inre nödvändighet: det var ett utslag af hans hela inre lif, särskildt under studentåren. Sitt intresse för historien daterar han på gamla dagar ända från den tid då han i bibeln studerade konungaböckerna och Makkabeernes strider (jämför dikten Simson och Salomo). Huru lefvande samma intresse var under både skol- och studentåren ha vi redan sett, likasom huru benägenheten att bakom företeelserna söka de högre andliga makter, af hvilka han fann dem vara ett uttryck, ledde honom till att med historisk blick betrakta äfven hvad han såg rundtomkring sig. Ja också religionen hade han uppfattat ur synpunkter som till stor och väsentlig del voro historiska, och alstren af den finska folkdiktningen f ramsto do likaledes såsom vittnesbörd om förfädrens sätt att lefva och tänka. Jubelfesten slutligen var ju en hyllning åt dessa samma förfäders tvåhundraåriga arbete i kulturens tjenst i kamp mot en hård natur och mänsklig vildhet. Än mer: äfven hans alstring hade redan rört sig på häfdernas fält. Som historisk berättare hade han försökt sig i Ephemererna — bland annat hade han där förtalt