4-00 brytningar. Ingen var mer berättigad än han att framställa denna maning, likasom ingen har förtjenat detta vittnesbörd bättre än han. Kärleken till fosterlandet hade hos honom naturenligt vuxit fram ur kärleken till hembygden. Och därför ledde äfven detta hans framträdande som tolk för hembygdskänslorna omedelbart till den verksamhet, där han skulle så länge föra hela landets talan. I Helsingfors utkommo sedan universitetets ditflytt-ning, utom den officiella »Finlands allmänna tidning», två andra blad, hvartdera med två nummer i veckan i litet format. Nu förljöds hösten 1841, att redaktören för det ena af dessa, Helsingfors Tidningar, skulle afgå vid årets slut, och Topelius uppmanades af sina vänner att anmäla sig som hugad att efterträda honom. Detta råd syntes det honom vara allt skäl att följa, då han som redaktör hade utsikt att, åtminstone temporärt tills något bättre erbjöd sig, kunna själf bekosta sitt uppehälle. Han hade under året efter sin examen ej haft några egna inkomster: stipendium, som han sökt höstterminen 1840, hade han ej fått; han antecknar som »förmodadt skäl: Pippings missfides och orätt begrepp om vår förmögenhet». Äfven för skötseln af biblioteket erhöll han ingen annan ersättning än befrielse från termins afgift. Så beslöt han sig nu helt hastigt och gick till tidningens ägare, universitetsbokhandlaren och boktryckaren konsul G. O. Wasenius och frågade om denne ville försöka honom som redaktör. — Har magistern skrifvit något? frågades tillbaka. Hvarpå Topelius framtog det renskrifna föredraget om Österbotten. Och dagen därpå var han anställd som redaktör.