DEN STORA FRÅGAN. 405 offentliga skrytet. Må hon likt publikanen i tysthet bedja sin Gud och besinna dess värde emot phariséens skryt.» Förmodligen hade han skrifvit detsamma till doktorinnan, efter denna den 26 januari berättar: »Jag kunde ej hålla mig att svara allvarsamt på det att »som andra dyrka sin gud i tysthet»: bara det ej sker så tyst, att det går med våra barn som med Oscar, att han tror att bibeln är skrifven bara för bönder, men att jag hoppades att du skulle lära honom vördnad för religion och Guds ord o. d. Få se hvad de tyckte därom, det var mest ämnadt åt gubben.» — Sonen Oscar bodde denna vinter hos Zachris för att läsa till studentexamen, och då han på resan till Helsingfors stannat någon tid på Kudnäs för illamående, hade doktorinnan till sin häpnad fått höra om hans resonemanger med Herman Backman (Henriks bror), af hvilka hon slöt att »den stackarn är utan ali religion», hvarför hon indignerad frågar: »Bibringar de dem ej i skolan det minsta?» — Härom skrifver professorn senare till Zachris: »Hvad Oscar angår, så har jag visserligen oroat mig öfver hans besynnerliga åsikter och hvarifrån han kunnat hämta dem. Jag hoppas likväl, att också förståndet hos honom skall vakna och således visa att gudsfruktan är vishetens begynnelse. Öfverdrift skadar i allt, måtte sans och måtta leda oss genom lifvet.» Litet längre fram mot våren, i början af april, ankom professorn med fru helt oväntadt till Kudnäs. Hans egentliga ärende var att taga reda på ställningen i Lithéns konkurs: han hade hos denne innestående tretusen riksdaler. Om detta besök skrifver doktorinnan till sin son: »Nog blef Sophie litet het om öronen, tror jag, men hon sprang glad emot dem, och det var mycket väl hela