4-00 brytningar. Därför stannar han åter vid en liknande slutsats som Emilie: »Skulle Sophie göra sin Mamma sorg — sin Mamma, som dock ej önskar något högre än sina barns timliga och eviga väl och från barndomen lärt oss att bedja Gud — så skola vi aldrig göra det, du och jag, min Milla, utan tacka Gud att vi äge föräldrar som i själfva verket önska vår tros fullkomning och vår inre förbättring, fast de med ovilja betrakta ett onyttigt missförhållande till världen.» Så bilda dessa två brinnande själar, tillsamman med den praktiskt kloka, men dock äfven hon så varmhjärtade frun på Kudnäs, en liten kyrka för sig, hvilken kan kallas »stridande» i motsats mot de två som hvar på sitt håll trodde sig vara »triumferande»: världskristendomen och den världsföraktande riktningen. Men medan dessa kifvades inbördes, dyrkades här utan strid hj ärtekristendomen i ödmjukhet, förtröstan, godhet och kärlek till likar. Och så hade Topelius åter en gång till en stor tidsrörelse trädt i det innerligaste personliga förhållande. Inom en helt liten krets af människor, hvilka alla stodo hans hjärta nära, såg han representerade alla olika skiftningar af tidens religiösa uppfattning, och på samma gång fick han den starkaste förnimmelse af ytterligare ett motsatsförhållande, hvilket säkert syntes honom ännu mer betydelsefullt än de flesta af de många kontraster, inför hvilka han tidigare känt sig ställd. — Men därmed hade han ock lärt sig den fördragsamhet gentemot olikatänkande, hvilken i framtida skarpa meningsbrytningar på andra områden hjälpte honom att bibehålla harmonin i sitt väsende.