426 i hamn. V. Hon skall vara välbildad till sitt yttre. Skönhet som väckt uppseende önskar jag alldeles icke; blott behagligt yttre — godt tycke — angenämt sätt. VI. Hon skall vara huslig ock. Hon skall älska lifvets poesie, men finna sig äfven i dess prosa på sin plats. Dessutom: VII. bör hon i något excellera, i något blott, om äfven litet. Jag tycker ej om människor som ej ha sitt (om äfven lilla), hvari de äro andre öfverlägsna. Hit höra talenterna: de kunna alla umbäras, men pryda alla och förljufva lifvet. Och helst önskar jag musik, ej dödt och mekaniskt, men sant och lefvande uppfattad. Och lumpna styf rar sist: försmås och sökas ej — jag hatar af allt hjärta ali sådan speculation; en flicka som här fordrats och önskats är mycket rik, om hon aldrig ägde så mycket som en nålsudd af det dyra guldet. Men så vackra blommor växa ej i alla buskar. Ofta får man länge leta och tar dock ofta miste. Rarius occurrit, säga botanisterne. Iyåt se!» De uttalanden af Emilie, hvilka vi nyss anfört, ådagalägga otvetydigt, att skaldens »fordringar» i rikt mått uppfylldes af den han nu valt. Henne hade han väl ock vid nedskrifvandet af sina ord haft för ögonen; men hvad han då trodde henne om, det fick han nu under förlofningstiden bekräftelse på att hon verkligen var: varmt men upphöjdt religiös, ren och god. Också företer redan den uppfostran bägge erhållit flere likheter. Äfven Emilie hade en far som med omsorg hade vårdat sig om hennes tidigare utveckling, och likasom Zachris hade hon i unga år kommit bort hemifrån: