FÄSTEFOlyK. 427 vid elfva års ålder sändes hon till morbror och moster Kjemmer i Gamlakarleby. Dessförinnan hade hon inhämtat vetandets första grunder hos Moster Sahlbom och för en lärare; nu fick hon troligen gå i någon privat flickpension, sannolikt af anspråkslösare art. Från den tid då hon lämnade hemmet finnes i behåll ett bref af fadern, innehållande råd och förmaningar af olika art. Framför allt borde dottern noga ge akt på sitt uppförande, ty äfven om hon var bland nära och goda anförvanter, skulle dock »de små oarter, som här hemma fick passera» nu bli mera bemärkta. En sådan var »en liten egenkärlek vid de göromål som efter ditt tycke lyckats väl, såsom med din ritning, klippning eller annat. Du vill gärna med ett själfbehag, som alltid misshagar, visa dem, och liksom vänta beröm, ehuru dessa arbeten visserligen icke äro berömvärda, som af din ålder och med så liten öfning icke heller kan väntas; men om de också varit mycket bättre än de äro, så bör du veta och förstå, att de därföre icke äro några mästerstycken, och att, om du äger någon skicklighet, den alltid af sig själf blir märkbar, och att arbetet nog berömmer sig själf, utan att du liksom skryter med dem . . Kära barn, jag vill härmed icke tillvita dig detta såsom någon synnerlig last, då det härtills varit oskyldig barnslig okunnighet; jag vill endast varna dig att framdeles akta dig därföre, ty du har alltid varit ett lydigt och oss kärt barn. Käraste barn, bland alla de förmaningar jag nu eller framdeles kommer att gifva dig, och hvilka j ag ofta äfven muntligt gaf, är framför alla andra den att icke förgäta morgon och afton hålla dina böner, och äfven däremellan hafva tankarna till Gud, ty kom ihåg att