fästefoi^k. 429 Skrif oss ofta till; fast ej så, att du ofta skickar oss en bref lapp; men skrif litet dageligen eller då du har tillfälle, och berätta oss, dina syskon i synnerhet, hvad du läser eller gör, äfven om dina bekanta och vänner hvad ni göra och roa er med; men akta dig för skvaller, ty det är fult och oanständigt. Ej heller bör du upprepa ofta hvad du förut skrifvit, och i dina bref till mig eller din mamma bör du ej kalla dig tjenarinna, såsom i ditt första bref, men väl hulda fars och mors, pappas eller mammas lydiga doter.. Ihågkom alltid med tillgifvenhet och ömhet din mamma och pappa, som icke lefva för annat än för ditt och dina syskons väl, och som hjärtligen önska, att du och de måtte i barndomen lära och förkofra er i det som i framtiden länder er till nytta och gagn.» En uppfostran, ledd i den anda dessa förmaningar angifva, var egnad att hos flickan utveckla själfranskan, själf försakelse, anspråkslöshet och hjälpsamhet. Sålunda uppfyllde hon ock i rikt mått den af fästmannens »önskningar» som gällde huslighet. Hon deltog villigt och gladt i alla de, ofta rätt ansträngande, sysslor, som förekommo i hemmet, ja erbjöd sig själf härtill äfven då modern ej fordrade det. Så skrifver hon en lördagsafton (september 1843): »I kväll sätter sig en mjölprinsessa till skrif bordet, med mjöliga tassar och mjölig om näsan. Ser du, därför är Milia så oändeligt trött, har just slutat och klockan är redan 10; det vill säga jag har stått i 16 timmar vid bagarbordet midt för ugnen, det är ju inte underligt då? Jag bad själf att få gå och baka, annars hade Mamma inte haft hjärta att ställa mig dit så länge.» Arbetsamhet, särskildt till andras gagn, var således för henne den naturligaste formen för lifvet; Henrik Backman berättar redan 1841, att hon med egen hand