Utanskrift af Topelius på ett bref till Emilie. 36. Yäntan. Likasom sålunda fästmannen hos sin älskade fann allt hvad han fordrat och önskat, så fick han äfven å sin sida redan kort efter sin förlofning visa, att han stod fast vid hvad han sagt om »lumpna styfrar». Vi minnas huru Henrik Backman ansåg sig tvungen att afstå från Emilie, därför att han var »noncapitalist». Däraf framgår redan, att hennes fars affärsställning ingalunda kunde betraktas som lysande; och då han hade sex oförsörjda barn, af hvilka Emilie var äldst, var tydligen ingen nämnvärd hemgift för henne att vänta. Emellertid ansågs han väl åtminstone vara »behållen», om ock ej »förmögen». Men den 14 januari 1843 skrifver Emilie till sin fästman: »Pappa stackare har varit så skral dessa tider — jag tror det är bara bekymmer och ständiga oturer som försämra Pappas hälsa. Ibland önskar jag att Pappa vore millionär.» Och redan tre dagar senare, den 17 januari, skref hon: »God afton min Zachris! Gifve Gud att jag aldrig vaknat upp till denna dag! Aldrig har en så tröstlös tanke undfallit mig — och jag nästan återtar mina ord. Men du — min så obeskrifligt