46 2 i hamn. med beaktande af bokföringens svårigheter, trettio rubel om året i »missräkningspenningar». Äfven biblioteket ville han samtidigt lämna ifrån sig, ehuru han var intresserad af detta arbete, men kvarstod på kamraternas uppmaning ända till den 25 oktober 1843, hvarefter han den i november, såsom uttryck af kamratkretsens erkänsla för skötandet af de två lönlösa befattningarna, erhöll ett guldcylinderur med åtföljande ked och nyckel (värdt något öfver 200 rubel banko). Naturligtvis skedde öfverlämnandet af gåfvan vid en kollation, därvid festföremålet enligt eget påstående »öfverraskad svarade med det skralaste tal han någonsin hållit». Men till fästmön skrifver han om gåfvan: »Tro mig, Milla goda, det var ej guldets glans som rörde mig, men det var en lycklig känsla att här vara omgifven af vänskap, liksom hemma hos de mina af kärlek. Och jag har gjort så litet för att förtjena båda! Milla, jag har varit Felix mycket mer än jag förtjenat.» Samma höst hade han emellertid erhållit ett nytt förtroendeuppdrag. Äfven Cygnæus reste utrikes och till tjenstförrättande kurator för sydösterbottningarna valdes Holsti. I nordösterbottniska afdelningen måste likaså ny vikarie för Castrén utses och, säger Topelius i protokollet för den 3 oktober 1843, »då afdelningens vota härvid enhälligt föllo på undertecknad, samt hr inspektor förklarade sig gilla denna utgång af valet, kunde undertecknad icke annat än, ehuru med djup känsla af sina ringa krafter, med tacksamhet emottaga afdelningens hedrande förtroende samt lofva att detsamma efter förmåga rättfärdiga, i förhoppning att afdelningen icke länge måtte sakna mag. Castréns erfarna ledande hand.»