väntan. 465 tycker att du med detsamma borde göra en skutt till Köpenhamn, då du hade bekanta på stället. Du anför väl att pengar fattas, men hvad hjälpte det om du måste ta ett litet lån, ehuru rädd jag är för det, men jag tycker det vore skäl så vida att du ej enkom behöfde framdeles göra om den, och nu vore en stor del af vägen undangjord. Vi skulle väl sen hjälpas åt med den skulden. Kommer du med 100 Rub. silfver ifrån Stockholmsresan, tror jag knappt. Hur är det med din röck och andra garderobsaffärer; litet fin bör du vara både under och öfver.» Längre fram heter det likaså: »Intet skall vi anlita Farbror i sommar, ty han skulle anse dig för en stor slösare, han som, oaktadt alldeles medellös, aldrig gifvit ut nån revers. Vi skall söka dra in af det lilla vi har, och du får komma till boks här hem tills, om Sophie blir gift, det blir arfslikvid. Jag har väl tänkt, att du skulle bäst behöfva det att sätta hushåll med, men första fingret främst i mun.» Sina välönskningar för resan sammanfattar modern sålunda: »Var i allt försiktig i ord och gärning och tänk allvarsamt på att samla kunskaper och dra nytta af din resa.» Fästmön åter: »Ack jag hade väl tusen förmaningar att ge dig med på färden, men de kunna inbegripas i en enda: lef för din Emilia!» Resan blef för honom både glad och väckelserik, men kostade öfver 400 rubel. Hemvägen tog han med ångbåt till Umeå, därifrån han ämnade på samma sätt komma öfver till Vasa. Men vid framkomsten till Umeå hade Vasa-ångbåten redan afgått, och så blef ej annat råd än att anlita några skärgårdsfiskare — och troligen smugglare — hvilka kommit öfver från finska sidan. Resan öfver hafvet företogs under storm och var 30