466 i hamn. äfventyrlig nog, men han kom dock lyckligen till Björkö och därifrån via Vasa hem till Nykarleby. * Af hvad som redan berättats om förhållandena i hemstaden framgår att stämningen där denna sommar icke kunde vara oblandadt glad. Lindqvist måste, för att kunna betala ackordsumman, ha auktion på en del af sina tillhörigheter. Och den religiösa brytningen framkallade naturligtvis icke så få resonemanger, så mycket mindre angenäma, då de sannolikt mest blefvo resultatlösa och ibland rörde blott hvad Topelius kallade »samvetspjosk». Enbart afvärjande är hans ställning dock ej; han följer med systern till Munsala för att höra den pietistiske Fredrik Östring, läser om kvällarna Arndt och är med på jungfru Gretas bröllop, där »opietister voro blott mamma, gumman Backman, Fanny och jag.» Bröllopet finner han »hjärtligt och vackert», och »underlig var jag ock till sinnes sedan i den klara månskenskvällen». Men däremellan finnas andra månskens- eller stjärnekvällar, då han ute i skärgården kan låta sig invaggas i den gamla kära stämningen. Engång for han så »i månljus natt ut på krusad sjö ensam i liten båt, medan vackra flickors sång ljöd klar från gröna stranden, Och skuggorna föllo så besynnerliga och vågorna plaskade så melodiska.» Eller firas en namnsdag med att ett gladt sällskap — däribland elfva flickor — först valsar efter positiv, leker friarlekar, o. s. v. samt sedan, efter en god tesupé, reser ut i skymning och stjärnklar natt på speglande haf, sjunger i båtarna och dricker champagne till inemot midnatt. Bäst trifs han dock »inkognito» hos Lindqvists, där det läses Almqvists Tre fruar i Småland eller Nicanders Syner och röster ur det fördolda, eller