väntan. 471 »Visst skulle jag hellre bo i Hfors än i Vasa, för att jag bättre trifs där, men Vasa vore närmare hem och billigare ort. I Hfors har du så otaliga kamrater, som skulle komma och knycka dig i rocken och säga: »10 Rubel, bästa bror, en liten skomakarräkning», som skulle presentera en borgesskrift: »ditt namn, hedersbror, du har ju förtroende för mig» — »jag äter middag hos dig, min vän, om du tillåter» o. s. v7., hvilket allt kan bli depen-sivt för en klen kassa. Gör som du vill, min vän, jag följer dig i elden, är nu och alltid mitt valspråk.» Emellertid behöfde ännu ej år 1844 något definitivt beslut fattas, ty lektorstjensten i Vasa besattes ej genast. Man kunde nämligen ej vänta något alltför stort tillopp af sökande till de nya gymnasiitjensterna, och därför tillsattes nu blott hälften af lärarne i Vasa, medan motsvarande tjenster i Kuopio skulle under ett års tid skötas af vikarier, och tvärtom. Till Kuopio, där lektorstjensten i historia genast anslogs ledig, ville väl Topelius ej komma, och dessutom fanns här en sökande, hemma från denna landsdel (Idensalmi) och hvilken väl ansågs honom öfverlägsen i meriter. Det var hans promotionskamrat Fabian Collan, som redan var docent — licentiatgrad var härtill ej vid denna tid nödig, utan blott en disputation. Borde då Topelius söka vikariatet för lektorstjensten i Vasa? Han tvekade något om han skulle göra det. Men dels var arfvodet betydligt mindre än ordinarie lönen, dels hade han ännu ej sin examen undangjord. Och visserligen kunde det ju bli en merit att ha skött tjensten ett år; men det kunde ock komma någon annan sökande, som vore än mer meriterad, och då hade han emellertid uppgifvit sin ställning i Helsingfors och kunde bli alldeles utan inkomstkällor. Så brydde han sig ej om vikariatet,