538 I HAMN. Men han sade icke så. Hans seger var vunnen i en ödmjukhet och en själf försakelse, som gjorde honom förmögen att undanskjuta äfven tanken på de törnen som stungit honom. Hans ande hade smultit samman med de höga andliga makter han, i samklang med sin älskade, dyrkade: Gud, ljuset, naturen och kärleken, och den kände sig tjena fosterlandet och dess framtid. Därför blef hans mening om förhållandet mellan dikten och hans eget lif den, hvilken han redan tidigare, innan ännu segern vunnits, förklarade sig ha lärt af »det ädla Suomi-folket»: Sången är af sorg upprunnen, men af sång är glädje vunnen.