39. Eget bo. Vår framställning har hittills gällt det rika inre lif Topelius genomlefde under utvecklingsåren, då hans personlighet, i växelverkan med mångsidiga inflytanden från omgifvande förhållanden, formade sig lika mångsidigt, vann harmoni i lif och dikt och alltmera befästes. Dénna utvecklingsperiod kan anses afslutad genom hans giftermål, och med skäl kunde han kort före sitt bröllop säga att hans lefnads julle funnit en hamn. »Farkosten på vågen» hade ej mer att kämpa med samma »skyhöga böljor» som förut. lidelsens böljgång, framkallad dels af konflikten med vänskapens kraf, dels af motsättningen mellan den mörka demonen och hans »ljusa ängelflicka», den hade nu lagt sig till ro, och äfven den långa väntans tid var till ända. De båda älskande ägde hvarandra helt och odeladt, de kunde tillfredsställa sitt hjärtas djupaste behof: att förljufva tillvaron för hvarandra. Och när deras nu gemensamma lefnads-farkost styrde ut på nya fjärdar, hade att kämpa mot nya böljor, var hemmet dock för båda alltid den fr stad där deras hjärtan njöto kärlekens ro, ">m än de äfven här icke gingo fria för lifvets sorger. I rikt mått uppfylldes den bön, hvarmed Topelius nyåxsdagen 1848 i