ic tidningsman. sitt eget och Emilies namn öppnar en Familje-Chrönika: »Gud gifve oss frid, mod, förnöjsamhet, tålamod, ödmjukhet och ett kristeligt sinne, så visst som å ömse sidor uppriktig aktning och trogen kärlek framkallat vår förbindelse!» I känslan af den lycka de sålunda vunnit begärde de ej i yttre afseende mycket af lifvet. Det nya hemmet, fyra rum med kök i hamnfogden von Kræmers gård vid Bernhardsgatan, midt emot gardets manege, var ganska tarfligt inredt. I krönikan berättar Topelius att hans gamla studentmöbler, »som till hälften tjenat ut sin kapitulation», ännu fingo duga; en begagnad salongsmöbel af betsad björk köptes för 55 rubel silfver, och för öfrigt anskaffades till en början blott det allra nödvändigaste. »Frun i huset hade i flera veckor ingen annan spegel till sin disposition, än mitt gamla schatull af anno 1830, och den som sedan bestods var ett litet simpelt ting i sned oval.» Iyikaså nöjde m,an sig med blott en jungfru. Umgänget utomhus bestod af helt få familjer; närmast voro släktingarna, Rosenkampffs och Borgströms; af akademiska hus nämner Topelius Ursins och J. J. Tengströms. Någon gång såg man i de små rummen ett tesällskap af tio till femton personer, och då öppnades »den enda (och lånta) lyxartikeln» i huset, en flygel. Vänner från ungkarlstiden kommo väl ock ibland, men mycket mindre ofta än förr, hvilket märktes på den minskade åtgången af tobak. Denna första tid i det nya hemmet var, säges i krönikan, »sorglös och glad framför mången annan. Dock med ett undantag.» Moster Lithén ankom i mars 1846 till Helsingfors för att söka bot för sin sjukdom, hvilken verkligen var kräfta. Dottern Rosalie följde med för