Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ic
tidningsman.
man spelte i tonarter där ej b behöfdes. Nu spelte ingen
i sällskapet piano, utom jag skrale musikus, och så satte
vi oss, jag och Holsti som orgtrampare. Men vet du
det var vackert — jag spelte ’alla almqvistska melodier
och alla folkvisor jag kunde och därtill ännu ett par
som jag diktat om dig — och Runeberg stod och hörde
på som om tonerna gått tvärs igenom honom. Jag var
så underligt lycklig, jag kunde ha spelat en hel natt
utan att ha märkt någon blund i mina ögon — men
ändtligen sade Holsti: Jag ger tusan pinnar att stå
och trampa här åt dig; jag är alldeles vänstervriden i
min högra fot — och så blef musiken slut. Och sedan
drucko vi madera vid soupern — men jag har ett visst
märke . . att när jag är rätt »uppspelad», kan jag dricka
alla starka saker som vatten. Vi hade mycket roligt,
utom engång i Jungfrun i ottesången, när jag
oförva-randes plumsade in på det hiskliga b, så att Runeberg
grinade illa. Men Berndtson beskref huru det ibland
är herrklubb i samma rum (ty där är värdshus) och
huru handelsbokhållarne komma midt i natten och
spela katzenjammer på orgeln — och då skall jag sofva,
sade han.»
Af allt att döma kände sig Topelius sålunda nu såsom
verkligen hemmahörande i Helsingfors. Och så kunde
han med städse vaket intresse egna sig åt det
publicist-värf, hvaraf han till största delen fick sitt uppehälle och
till hvilket, sådant han uppfattade det, hörde en
möjligast trogen och mångsidig skildring af hufvudstadslifvet.
och på samma gång uttalandet af den opinion i
fosterlandets lifsfrågor, hvilken här formade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
