Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eget bo.
sig högst respektabelt ut, särdeles när man observerade
att åsnan bar en silfverpapperscrachan på fracken och
hade allt utseende af ett geheimeråd. Behöfver jag
säga dig hvem åsnan var? Han dansade äfven, den
arma åsnan, och där var något trångt men mycket lifligt
och slöts först klockan två med verser etcetera.»
Den titel Topelius antagit innebär en förutsättning
att alla visste hvad den syftade på: ett ordspel i
Almqvists Drottningens juvelsmycke (Tristan — Triste äne),
och hans adresskort hade följande utseende:
Mest hemmastadd kände sig Topelius väl i de
akademiska kretsarna. Han var säkerligen bekant med de
fleste bland lärarne och ofta bjuden på af delningsfester.
Inom det österbottniska kamratskapet intog han snart
en ledande ställning. Och att det intelligenta lifvet
inom dessa kretser var ännu starkare utveckladt
behöfver ej sägas. Hvad här kunde bjudas honom synes
af följande berättelse till Emilie år 1845:
»En afton för någon vecka sedan hade jag riktigt
roligt — det var hos Berndtson — han hade bett
Runeberg, som då var i staden, och en sex sju andra till sig
— och i rummet bredvid fanns en liten orgel, som väl
hade ett hiskligt ostämdt b, men var rätt ljuflig när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
