redaktören. 31 bodda af 2 sådana, äro till sept. månad ledige att hyras. Man skall blifva nöjd med villkoren. Underrättelse fås hos Comme Q a.» Enligt dagboken är Comme Qa Blank, hvilken äfven angifves ha i en senare nummer (som saknas) skrifvit en charad, likasom Henrik Backman en annons. Sådana bidrag mottogos ganska liberalt, äfven där de gingo ut öfver redaktören själf. Så skref t. ex. Logren sommaren 1835, då doktorinnan var på Sonnes, följande annons: »Åstundas. Uppå en egendom, omkring % verst från norr tull, åstundas en vacker och hygglig unger flicka, som ville vårda en liten gosse under dess moders frånvaro. Svar afvaktas på nämnde ställe.» Likaså fick Topelius tillfälle att försöka sig på polemik. Uppsatsen »Om nyttan och nöjet af dagböcker» (se 2 :5) framkallade ett genmäle, rätt personligt mot herr Pegasenhjelm. Och då formatet utvidgades, öfver-lät Topelius i början redaktörskapet åt Logren, men lämnade själf bidrag till bladet. Snart begynte han dock därjämte för en kort tid åter utgifva egna Ephe-merer i det förra lilla formatet, tilltvålande efter förmåga »de stora», hvilka ock gåfvo »de små» svar på tal." Öfver hufvud formade sig sålunda denna hans publi-cistik allt mera till en novellistisk spegelbild af lifvet i det samhälle redaktören tillhörde, särskildt af dess nöjeslif. Så ihågkommes med aktuella verser sällskapsspektaklet 1838 (2:159) och likaså årsslut. Men äfven allvaret tar stundom ut sin rätt; i september 1835 egnas en hel nummer åt en uppsats om Jakobstads brand. Uttalandet röjer varm sympati för dem som drabbats