ic tidningsman. af olyckan; men* han förgäter icke att ur denna tilldragelse hämta lärdom äfven för hemstaden. »Det finnes ett latinskt ordstäf: när din grannes vägg brinner, se dig då själf före. Ännu står NyCarleby oför-stördt sedan mer än 200: de år, alltsedan dess första grundläggning. Men om det står som en ödets gunstling eller som en nagel i dess öga och ordningen engång, om ock sist, kommer till den, det vete vi icke. Önskligt vore att den ville låta varna sig af grannens ofärd, för att ej olyckan må komma som tjufven om natten och finna oss oberedda.» ill I Slutligen bör nämnas att den berättande alstring han i Lilla Bibliotheket påbörjat, här fortsättes och redan nu riktar sig åt det historiska hållet. Det var sålunda en rätt mångsidig öfning han i detta blad vann. Och denna betraktade han, likasom dagboken, såsom ett led i den litterära själf uppfostran han medvetet sträfvade till. Han antecknar nämligen för den 2 januari 1836: »Skrifvit Ephemerer. Detta lilla fält för litterär öfning och verksamhet roar mig mycket.» Men i bredd härmed är att märka, att han under hela studenttiden visar ett rätt lifligt intresse för den periodiska pressen. Att han gärna läste tidningar ha vi redan omtalat, och i december 1833 inropar han på bokauktion bland annat »Finlands allmänna tidningar för 1809—12 i afsikt att närmare lära känna övergångsperioden från det svenska till det ryska riket». Han tillägger: »De voro dyra nog för min fattiga cassa, nämligen i rub. 52 kopek ryskt mynt», och säkerligen blef han besviken på köpet, ty dessa tidningar fyllas mest med utrikes nyheter och annonser. Men märkvärdig är den instinkt som redan nu ledde honom åt det publi-