ic tidningsman. före utgifvandet, alltså klockan 8 f. m., och då måste allt eller så godt som allt hvad i bladet ingick vara uppsatt föregående dag. Ja år 1847 stadgades att tidningen borde fullt korrigerad och på skrifpapper inlämnas till censor tjugufyra timmar före dess utgifvande — eller efter censors tolkning lika lång tid innan han vore skyldig att lämna den ifrån sig. Då nu minst fem timmar åt-gingo till korrigering och ombrytning, innebar detta stadgande att bladet borde vara uppsatt trettiotre timmar före dess utgifvande. Poster som anlände tisdag och fredag morgon skulle ej kunna anlitas, utan de nyheter de medförde skulle bli fyra eller fem dagar gamla, innan de i följande nummer meddelades allmänheten. Detta var så orimligt, att det aldrig kunde efterlefvas, »men emellertid, säger Topelius, nödgades redaktionen anse det som en grace af censor att tidningen fick till honom skickas klockan 5 e. m. dagen förut, och okorrigerad, hvilket i alla fall innebar att den måste vara uppsatt 22 timmar före dess utgifvande.» — Också stadgar ett nytt kontrakt i slutet af 1849, manuskript borde vara aflämnadt innan tisdag och fredag middag; med posten ankomna notiser kunde mottagas senare, »såvidt tiden det medgifver». — Längre fram, då bladet trycktes i snällpress, fick ett kort stycke »Gårdagens post» och stundom någon annan notis insättas ännu utgifnings-dagen på morgonen.. Då sålunda »reportaget» aldrig kunde bli snabbt och dessutom nyhetsmaterialet ej var synnerligen ymnigt i en stad på 18,000 invånare, kunde redaktören så mycket lättare eftersträfva en »sammanhängande novellistisk framställning» äfven af detta material. Och så anknyter han till Conturteckningarna genom att i april 1842