redaktören. 52 halfannan spalt, och så återstod för resonerande eller berättande text ett utrymme ungefär motsvarande tre spalter i ett nutida blad. — Från och med 1846 ägde tid efter annan utvidgningar rum, genom ökadt antal dubbelnummer eller förstoradt format; men ännu 1853 — vid hvilket år vår framställning äfven här stannar — var totalutrymmet ej mer än sjuttio procent större än då Topelius började. Emellertid bör ihågkommas, att allmänheten vid denna tid ingalunda begärde af sina tidningar allt hvad den nu af dem får. Nyhetsväsendet var mycket mindre utveckladt då än nu. Dels hände så litet, dels var postgången föga tät — telegraf fanns alis icke. Både öster- och västerifrån fick man i Helsingfors post blott två gånger i veckan, vintertid kunde ända till nio svenska poster å rad utebli, och utländska tidningar, på hvilka prenumererats före jul 1849, begynte ankomma till Helsingfors —- den 13 februari 1850. leke heller ortsnotiserna kunde bli synnerligen färska. Hvad som hände lördag middag kunde ej i något fall meddelas förr än fyra dygn senare; och härtill kom ännu den inverkan de typografiska förhållandena utöfvade: tidningen trycktes länge i handpress och Topelius talar alltid om »sättaren» i singularis. Så kontraherades ock ännu 1845 med förläggaren, att manuskriptet borde aflämnas senast måndag och torsdag, utom smärre notiser för dagen, hvilka skulle mottagas ännu tisdag och fredag intill middagstid. Petta bestämdes utan tvifvel äfven med hänsyn till censuren. Ty censorn var skyldig att af lämna korrekturet med sitt därpå tecknade Imprimatur fyra timmar