- Project Runeberg -  Zacharias Topelius : hans lif och skaldegärning / Tredje delen /
65

(1912-1918) [MARC] Author: Valfrid Vasenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

redaktören.

65

hvilka i slik kritisk form ej vore till införande i tidningar
lämplige, äfven då de med beröm utläto sig om styrelsens
åtgärder, och ännu mindre vore det då därmed åsyftades
att ådagalägga desammas brister, ej måtte hädanefter
till tryckning tillåtas.» — Och öfverstyrelsen lät skrapan
gå vidare till censorerne, åberopande den paragraf i
censurförordningen som talar 0111 — »förnärmande af
landets regering».

Så abderistiskt allt detta än kunde synas
Topelius, kan man sätta i fråga huruvida ej äfven denna
begränsning af yttrandefriheten för honom personligen
var till nytta. Han hade en icke så liten portion af
»rabulism»; så skrifver han i dagboken 1839, då han
»sprang af och an på senat och branddirection» för
att uträtta Nykarleby-koirmissioner: »Odrägligt, detta
krångel i banken och dessa myndiga bläck- och
ziffer-herrar!» Helt visst hade han då, om det blott varit
tillåtet, haft rik anledning att i sin tidning klanka på
»vederbörande», och hade han fortsatt därmed i nitton
år, så hade detta 110g efterlämnat starka spår i både
hans stämningslif och hans författarskap. Nu kom hans
indignation öfver byråkratismen att rikta sig främst
mot dess mest illustra representant, censuren, och drefs
att söka sig andra uttryck, mera öfverensstämmande
med hans skaldesinne. Det han icke fick säga direkt,
och hvarför han ej fick säga det, måste antydas. Och
så besannade sig redan ganska tidigt den gamla satsen:
»indignatio facit versus»: lians harm tog sig uttryck i
rimmad form.

I numret för den 1 april 1843 hade ingått en uppsats
som tydligen på något sätt hade att göra med djäfvulen.
Härom skrifves nu för samma dag i almanackan: »Stort

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vastop/3/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free