7()- tidningsman. Men med denna tillit till friheten blir Topelius dock ej någon anhängare af »Manchester-teorin». Medbor-garnes handlingsfrihet är för honom en frihet att verka det goda, d. v. s. att på bästa möjliga sätt tjena det allmänna. När han 1846 skrifver om ångbåtsfarten i Finland — vid denna tid ännu helt obetydlig — ifrar han mot alltför höga passagerare- och fraktafgifter. Kommunikationsväsendets framgång är en framgång för det allmänna, och »om därföre, såsom billigt är, landet af alla krafter understöder ångfartygsbolagen i deras högst nyttiga verksamhet, så böra äfven de å sin sida sträfva att blifva för landet så allmänt gagneliga som möjligt». De få alltså ej bestämma sina priser efter hvad den utländska publiken är van att betala, ty då kunna blott ett fåtal förmögne bland finnarne draga nytta af ett kommunikationsmedel, som dock kunde och borde vara högeligen gagneligt för alla samhällsklasser. * Denna fosterländska princip utvidgas ytterligare till en allmänt mänsklig i en uppsats med titeln Om egoismen i samhället (1845). Samhällen och folk, heter det. här, kunna, likasom den enskilda människan och medborgaren, lida af laster och sjukdomar, moraliska farsoter, dem »historien upptecknar i sin stora sorgkantade bok om människosläktets förvillelser och för hvilka det funnits blott ett enda verksamt botemedel: olyckan». Så fortsättes: »Det gifves ett moraliskt ondt, som mer än något annat förgiftar nationernas sällhet, ett fint, förstörande gift, så mycket vådligare, som det framför andra äger egenskapen att dölja sig under masken af hvitaste oskuld. Klokhet och omtanke om sin fortkomst heter detta gift i