ku f/tttrb araren. förskönande hvardagstal, men inför sanningens domstol heter det egoism, och ingen pest, ingen cholera har kostat mänskligheten sä mänga offer och tårar som den ofta beprisade »omtanken om eget väl». Egoism betyder på engång egenkärlek och egennytta, men dessa ord säga icke tillräckligt; egoism betyder ännu något därutöfver; en vana att hänföra allt till [sin egen] personlighet i främsta rummet, öfverallt och alltid, samt att med den fullkomligaste likgiltighet för andra personligheters väl eller ve betrakta hela sin omgifning, ja hela världen och dess styresman såsom blotta medel att befrämja samma individs fördelar, behof, njutningar och öfvermod.» Definitionen af egoism såsom betydande på engång egenkärlek och egennytta möter oss redan hos J. J. Tengström i hans uttalande om det adertonde århundradet (i : 221). Och vi skola strax ha att onitala ett yttrande som visar att äfven Topelius betraktar sin egen tid som arftagare af den gustavianska, hvars egoism äfven Geijer hade starkt angripit (2 : 216). Men han ger begreppet ännu mycket vidsträcktare betydelse, då han fortsätter: »Om egoismen och de mångfaldiga olika skepnader densamma antager hos individer och folk kunde man sammanskrifva en bok. Vi vilja med några penndrag utrita dess allmänna drag. Den mest kolossala egoism, hvilken människosläktets annaler hafva att uppvisa, är utan tvifvel den intill denna dag ännu vidhängande åsikten att anse världsbyggnaden och jorden med alla dess skapade varelser tillkomna endast till människans tjenst och endast i så måtto förtjent a af uppmärksamhet, som de för henne