7()- tidningsman. tillkommer med besked, emedan den gör det gärna, viss om att ha sin glädje, äfven den. Ofta behöfves det så litet för människors trefnad: några toner af en visa, några slag på en usel tambourdebasque komma neger-slafven att glömma sina lidanden. Skulle då människor i ett ojämförligt lyckligare läge än han behöfva mer för sin ro? Och skulle icke bemedlade medborgare gärna bidraga till arbetarens trefnad, helst när uppoffringen för dem "blefve oändligen ringa?» Så föreslår 1 han olika slags folknöjen, bland annat kapprodd. Idén slår an: midsommaraftonen föranstaltas en sådan mellan fyra slupar, priserna (åt alla!) utdelas i esplanaden, »hvarefter aftonens hjältar under musik i procession aftågade till Ulrikasborgs berg, hvarest en majstång blifvit upprest och förfriskningar för de täflande förefunnos. Hela berget mellan observatorium och Badhusvägen var uppfylldt af åskådare utaf alla klasser. Först klockan ii aftågade musiken, hvarefter folkmassorna skingrades.» Senare annoteras med tillfredsställelse »den varma välvilja hvaraf företaget öfverallt möttes» i form af penningesammanskott af stadsbor och resande (öfver 70 rubel silfver) samt allehanda bidrag in natura. Och så berättas ytterligare, att läkarne under föregående år midsommardagen och de påföljande dagarna varit »öfverhopade af hjälpsökande, hvilka ådragit sig någon blessyr eller andra åkommor under midsommaraftonens vilda förlustelser»; men »denna gång anlitades de af — ingen. Af vederbörande auktoriteter har också blifvit anmärkt, att sällan någon midsommarnatt i staden af lupit så fredligt som denna.» Trots detta goda resultat, och trots planer »att betrygga fortsättningen af det nu så vackert påbegynta