ku r/rUR b ar ären.. tillvaratagna persedlar och annat mer, hvilket allt, när människan känner sig stå inför Guds öga, dock måste kallas med skriftens ord: fåfängelighet. Hvem undrar onx vid ett så störande afbrott en kyla lägger sig öfver åhörarens varma andakt och om de unga nattvardsgäster ofta förgäfves se ned i sina psalmböcker, för att värja sig från det plågsamma intrycket af alla dessa obehöriga bestyr? I sanning det är tid att tänka på kyrkofrid, äfven i vidsträcktare mening än lagens bokstaf därom förmäler, och härom läsa hvad Math. 21: 12, 13 berättar om växlarena i templet.» Härmed vill han ingalunda förneka vikten af åtskilliga kungörelser eller »anklaga auktoriteter för ett gammalt missförhållande, som vuxit från en obetydlighet till ett storande ondt». Detta onda är atbrottet i gudstjensten och detta kan undvikas genom förändrade anordningar. —■ Angreppen mot kungörelserna upprepas sedan flere gånger. Och huru denna sak ligger honom i tankarna, synes af ett bref till fästmön, oktober sistnämnda år: »Liksom Guds ords tjenare, då han på predikstolen slutat det mångfaldiga kungörelseskräp, som gör templet till en växlarebod, rättar på sig och säger: Samlom de spridda tankar! så tänker väl ock jag, när jag från världens villor och bestyr återkommer till dig, du mina tankars ro och hvila! När aftonen kommer, flyga fåglarna till boet och mina tankar söka hamn hos dig.» Också andra sidor af anordningarna vid gudstjensten oli föremål för uttalanden. Kyrkosången, säges i juni 1843, »är tyvärr under ali kritik. Gamla stadskyrkans lilla orgel behandlas af skickliga händer, men församlingen sjunger sin egen visa, och de söndagar då orgeln