i04 tedningsmbn. tiger bär det vanligen åt fjälls. I gardets kasern kyrka öfverröstas den svaga sången af den för öfrigt vackra hornmusiken. Finska församlingarna utmärka sig likväl genom en viss dunkel aning om musikaliskt gehör. När skola, under andaktsfulla stunder, våra öron upphöra att sönderslitas af dessa missljud?» Och så rekommenderar han till förverkligande »ett äldre förslag att inöfva ett antal ungdom i choralsång, med särskild hänsikt till kyrkans behof». År 1847 föreslår han åter i en särskild artikel inrättandet af en skola för orgelnister. Dugliga sådana finnas nämligen blott i några af de större städerna. »Det är ett elände att se gamla och nya orgelverk i landet förstöras af klåpare, som icke äga de nödigaste musikaliska eller ens mekaniska insikter för sitt yrke. Det är hj ärtslitande att höra de hesa klagoljud, hvilka de ädla verken uppgifva under sina plågares misshandlingar, och om åhörarnes öron och den offentliga andaktens upp-byggelse af kyrkomusiken vilja vi ej nämna ett ord.» Men denna orgelnisternes skralhet är till största delen oförskylld, ty det lönar sig ej att resa utrikes för att lära ett yrke som »renderar sina 15, 30, låt vara 50 tunnor om året», och i hemlandet står ingen duglig undervisning att få. Därför nödgas orgelnisterne »lära sin sak hvar de kunna, den ena klåparen af den andra, tills de kommit så långt att de ha en aflägsen aning om noter och kunna klinka en psalm, då de anses kompetente icke allenast att själfva sköta en orgel, utan ock i sin tur uppfostra andra till samma mästerskap.» foT ^ ' . Det starka religiösa intresse som här förbundit sig med det musikaliska, utsträcker, sig«äfven till den bildande konstens område. Ar 1849 säger han om en altar-