Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värivds and en.
lian skall fästa öga, som solen,
på hvadhelst som lefver och rörs, utvecklas i tiden.
Valspråket »ingenting mänskligt är mig främmande»
verkliggöres i en universalitet, hvilken omfattar icke
blott alla grenar af mänsklig odling, utan ock alla
jordens folkslag, hvar de än må bo. Men en sådan
universell uppfattning främjas åter kraftigt af hans historiska
sinne. Ty öfver människors dom står för honom
historiens, eftervärldens. I slutet af 1844 skrifver han:
»Åren fly och mycket förgår, såsom hade det aldrig
varit. Men »gjord gärning är utan återvändo» och
eftervärlden sitter till doms öfver den dag som är. Vi som
nu lefva äro vrånge domare, kortsynte granskare, dragne
hit och dit af vindkasten i vår tid. Hvad vi prise och
högt berömme, det står måhända med blygd inför
eftervärldens dom; hvad vi läste och förty de, det framgår
måhända med seger och ljus ur de dimmor som omhölja
samtiden. Det vanbördiga på jorden, det som för en
liten tids vinning gifvit namn och minne till spillo åt
en domaremakt som aldrig mutas och aldrig dör, det
må vid hvarje tidskifte darra vid tanken därpå att
kanske innan nästa solhvarf mullen hvilar öfver ali dess
stolthet. Men den som, efter måttet af sina krafter,
redligt arbetar för land och folk, han ser med gladt mod
den lilla droppen af lif försvinna i det omätliga haf, som
en dag skall slå sina böljor tillsamman öfver våra
hufvuden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
