rstkri, axd ocii yastkrlaxl). 14] verser. Och ett synligt tecken på denna förbrödring är den af Gröt utgifna Calender till minne af . . Universitetets andra secularfest, till hvilken Franzén, Runeberg, Castrén och Lönnrot lämnade bidrag i bredd med Pletnjoff och andra ryssar. Och i den teckning Grot här gaf af det finska universitetets historia skänkte han det varmaste erkännande åt det kulturarbete högskolan utfört samt i synnerhet åt Calonius och Porthan. Ett särskildt kapitel egnade han åt »poesien vid Aura», däri han omtalade Creutz, Clewberg, Choræus och framför allt Franzén. Och likasom enligt Grot Porthan »upptäckte den bana på hvilken nu Lönnrot med så mycken ära framgår», finner han »en naturlig frändskap» mellan Franzéns och Runebergs sånggudinnor. — Då nu denna kalender utkom äfven på ryska, var den, likasom åtskilliga ryska tidskriftsuppsatser om Runeberg, den finska folkdiktningen m. m., egnad att stämma de finska kulturbärarne gynnsamt äfven mot de ryska. Kalendern anmäldes ock sympatiskt af Topelius. Och två år senare få vi ett vittnesbörd om att hans känslor gentemot ryssarne undergått en rätt märklig förändring. En af Emilies bröder hade uppfostrats i Hillska skolan på Barnängen nära Stockholm, och där hade han insupit ett mycket starkt rysshat, så att han tänkte på att stanna i Sverige. Då föräldrarna voro bekymrade häröfver, skref Zachris till Emilie (maj 1844), att de kunde vara lugna. »Ingen kunde vara större ryssfiende än din egen Zache vid 15, 16 år, men det har allt så småningom gifvit sig, så att de ryska sympathierna stå nu så jämnt på noll.» I ett särskildt fall stodo dock, kan man säga, dessa sympatiei* betydligt högre, och detta af en rätt egendomlig