136 det finska programmet. lätt. souper aftågade patres genom en uppställd haj och ända till trappan åtföljda af lifliga hurrarop samt betygande sin stora tillfredsställelse med aftonens samkväm. Klockan 3 på morgonen aftågade våra cives en corps samt skildes, efter ett hurra under curators fönster, med det gladaste minne af denna i broderlig endräkt firade fest.» Äfven i andra afdelningar fanns ett vaket fosterländskt intresse. Redan i mars 1840 var Topelius på en fest hos savolaksarne, där »Lönnrot och Castrén satte sig midt på golfvet att sjunga runor — och hurrades upp». Men han tillägger: »Ungdomen var ej riktigt vid sans — och man hade svårt att säga om man var på en bal, en blusning eller en academisk fest.» Den 18 november 1843 skrifves åter i alm.anackan: »Viborgska afdelningens nationsfest på Cajsaniemi var liflig och munter, föga litterär, men till andan mera fosterländsk än man skulle väntat. Hvarföre jag ock å samtliga kamraters vägnar tackade för det viburgenserne * förblifvit finnar. — Conversation med Nordström om pressfrihet och annan frihet . . Sen blefvo många skålar kring sittande bord — äfven Holsti och Collan talade för Lönnrot, Snellman, Runeberg.» — Och kort därpå (den 2 december) läses i tidningen: »Vid universitetet fortgå studierna raskt, studenterna förhålla sig flitigt och stilla. Med ali denna önskvärda fredlighet vågar jag till studerande corpsens heder tro, att därjämte en ny ande vaknat och gjort sig gällande inom den. Fosterlandskärleken, som fordom vid högskolan pysslade med en mängd små, mest materiella intressen, har i våra dagar samlat sig kring en enda helig fana, kring den finska nationaliteten, och skall