det einska programmet. politisk nationalitet for finnarne kan aldrig bli fråga, det visar Polens och Iyithauens öde. »Förhålla sig de finska folken så fredligt, att alldeles ingenting göres för deras nationalitets förverkligande, så torde nog ryska regeringen lika godhetsfullt hädanefter som hittills låta dem bibehålla deras dröm om en egen nationalitet och egen historia efter 1809; men göres minsta steg — så torde hastigt en ukas underrätta dem om nödvändigheten att vakna, d. v. s. att hädanefter hvarken begagna svenska eller finska, utan rena ryskan i alla sina-nationalitets-förhandlingar. Förf. får då ändra slutet af sin uppsats, i nästa häfte af Joukahainen.» Enda möjlighet vore att ryska riket engång sönder-fölle, då de finska folken skulle bilda en enhet, omfattande »allt finskt», både norr, söder och öster om Finska viken. »Dä, men icke förr, må man tala om att Finland bekommit sin egen historia, i den meningen som förf. i Joukahainen tagit ordet.» Men det kom än värre. Äfven Dagligt Allehanda hade i ämnet en uppsats, kallad Det moderna Suomi. Den är af G. Iy. Silverstolpe och börjar sålunda (äfven här äro kursiveringarna författarens): »Med de ångfartyg, hvilka bestrida kommunikationen mellan Sverige och dess [!] Östersjöprovinser, ser man esomoftast till Stockholm anlända grupper af manliga och kvinnliga individer af ett ytterst poleradt, parfymeradt och nervöst släkte . . med en toilett för hvilken Stockholms hela elegans måste stå tillbaka, med en tillgjord slavisk dialekt och med ett språk till hälften fransyskt, en åttondedel ryskt och tre åttondedelar svenska. Dessa äro representanterna för den bildade delen af befolkningen i det moderna Finland. Vi ville gärna