246 det finska programmet. dock deras glans ej ses — ty himlen jämt är mulen, här finnes bokvett nog — fast folket ej plär läsa (det skadar ej, ty vett har här den som har näsa). Auktorer födas här — fastän till allas lycka en kristen själ ej vill de rara skrifter trycka, här pengar flyta in — f-n vet hur hit de hitta! Här blomstrar industrin — och alla mänskor sitta med händerna i kors och ingen lust försaka. Så står här hvarje sak i stigande tillbaka! Den sista raden hänför sig till ett uttryck i någon tidning. — Så följer en rad snärtar för teaterkritiker m. m., hvarefter slutas med huru H. T. strör mellan allt en stump på rim finurligt skapad, så sockersöt, så nätt, så slickad och så skrapad . . och först och sist lycksalighetens öar prisar, för döfva och för blinda klarligen bevisar, att intet mer för mänskans goda ro behöfves, än att hon somnar lätt, då hon så kärligt söfves. Så ser jag nu min dag i tidens ström förrinna, viss att min mödas frukt ej nånsin skall försvinna.» Mitt herrskap, bugen er och uppå hatten lyften, den anden är den kända med de »Finska syften»! Topelius blef honom icke svaret skyldig; han var ju af gammalt förtrogen med genren. Och så skref han omedelbart (den 15 mars) först i notisafdelningen: »Bland dagens nyheter är icke den minst glädjande, att ën poetisk sötvattensådra upprunnit midt i Saimas nordsjösälta. Det är alltid fägnesamt att åtminstone finna rim där man icke varit van att finna reson, och