268 det finska programmet. Detta är ju en tydlig polemik mot den abstraherande filosofin med dess »utomhvartannat» af begrepp skarpt söndrade från hvarandra. Victoria är skaldedrömmarnas land, där allt flyter in i allt; men sådana drömmar kunna ej begripas utan att upplefvas i en skaldesjäl sådan som hans, där sedan unga år allt flutit in i allt, där »sanning och skönhet, ljus och färg förmäla sig i solglans, och veta, känna och vilja äro evinnerligen ett». Så lefver han äfven själf i det landet Victoria och ger uttryck i dikt åt dessa helhetsdrömmar. Men under inflytande af hans ställning som publicist når hans sång allt större allmängiltighet och uppenbarar en allt lifligare känsla för tidens och folkets kraf. Redan Vintervisan, diktad i januari 1844, är en nationell helhetsbild, om än i liten skala. Efter en kort teckning af den nordiska vintern hette det däri ursprungligen: »Skumma skuggor skymma Suomis hed och ljung, men vår håg år är ung.» Detta obestämda vår ändrades emellertid genast till folkets. Och detta folk, hvars håg är ung, representeras af en bondgosse, som hugger friska tag i skogen dagen om och sedan om kvällen låter de gamla runor, dem vi än ha kvar, klinga om »hur godt och trofast finska hjärtat var», om flydda dar och om dar som stunda. Så följer den 1 maj På hoppets dag och den 25 L,ärk-röster i maj. Det har redan visats huru dessa dikter beteckna en frigörelse i skaldens personliga inre värld, seger öfver mörka känslor, som under våren tryckt hans sinne. Men åter hyllas i den förra dikten ungdomshänförelsen: »Redo stå de unga bröst i landen», och »där sås den skörd, som Suomis hopp skall värna»,