270 df.t finska programmet. mäta tidsandens gång framåt.» Detta visar sig ock vid en jämförelse mellan hans promotionsdikt och de tidigare som författats efter universitetets flyttning till Helsingfors. År 1832 är det Nervänder som sjunger/ och diktens hufvudmotiv är en hyllning af Aura, Åbo akademi, och det verk den utfört. Men de unges värf karakteriseras ä<nnu blott som förkunnande af ljuset, sanningen och friheten. Vid följande promotion, 1836, författas hälsningen af samme Nervänder, som därvid i mycket allmänna ordalag hyllar ungdomen, men på slutet redan erinrar om huru »Finlands gudar, glömda länge i sitt hem, lätt försonta åter te sig, då på nytt man söker dem. — Hvilka herrliga gestalter och af Sången hvilken skatt, som, så rik och skär, allt mera stiger ur en fomvärlds natt!» Detta med anledning af att »till den finska sångens värld nu dess trogna pilgrim börjat uppå nytt sin fromma färd» — hvilket allt i en not uppges åsyfta »de nyss till ljuset framhafda finska fornsångerne och deras upptäckare, som innevarande sommar företager en ny forskningsresa». Men konklusionen blir blott, att säkert en hvar af de unge glad gåfve ett blad af sin krans till den »som af eftervärlden engång till den ädles panna bryts», ty ljusets kämpe minnes städse lösen: »Äg förtjenst du själf, och ära den hos andra, hvar den finns!» Följeri så Cygnæus vid jubelfesten 1840. Han tar till motto Tegnérs Se tillbaka så långt som det gamla minnet och fr?måt långt som det flygande hopp kan nå på tröttade vingar. Och naturligtvis egnas en god del af dikten åt minnet af de gångna två seklen, kulminerande i en hyllning af