276 det finska programmet. ty mod och kraft i hågen brann, i bragder lyste fram, och folk och land han mäktig vann, den finska hjältestam. Huru litet dessa bombastiska ord svarade mot den historiska verkligheten ligger för öppen dag och likaså att i dem ej återspeglas de känslor som lifvade 1840-talets studenter. Men vare sig nu sången hade andra strofer af mera träffande innehåll eller att man tog orden i brist på bättre och för att dock genom den revolutionära melodin ge uttryck åt sina oppositionella känslor; nog af: Topelius omtalar under februari och mars 1843 tre gånger att marschen sjöngs vid olika tillfällen, en gång hemma hos honom. Och så antecknas för första maj samma år: »A[fton]. Studentblusning på Cajsaniemi — väl 250. Berndtson talar — det var skräp — det vill ej ha sig, när formerna icke äro tillåtna och tusende ängsliga själar framkomma med sina skrupler. Stora sångsällskapet vågade ej sjunga marseillaisen, hvarföre röster af andra rangen, mest österbottningar, måste höja sig för den. Kopparkittlar framdrogos under hurrarop —- innehållet fördelades både en gros och i minut. Gardesmusiken spelade och man dansade en stöfvelfran^aise. Hvar och en bidrog med 75 kop. s:r. — Andra dagen hade rector varit för att utforska sammanhanget samt tillställarne.» — Rektorsämbetet innehades sedan 1839 nxedicineprofessorn Ursin. Men under hem vandringen från afskedsfesten för Cygnæus sjöngo österbottningarna oförfäradt marschen på gatorna — dock vid tretiden på morgonen. Och