278 det finska programmet. kändt vara, universitetet stode i ett spändt förhållande till vederbörande auctoriteter i Petersburg. Holsti uppmanade nationen att taga dessa rektors ord i betänkande och »efter något resonnerande om saken beslöt afdelningen att för sin del afstå från projektet, förnämligast på de skäl att ett maj kalas som saknade vederbörlig sanktion icke kunde hafva den fördelaktiga verkan på corpsen, som därmed åsyftades.» Det missnöje rektors försiktighet väckte hos Topelius var mera berättigadt än han själf visste. Ty Ursin hade redan tidigare i ett bref till ministerstatssekreteraren grefve Armfelt utlagt sina åsikter om majfesterna, och dessa hade ett starkt släkttycke med »den gamla korpralens». Han skrifver i april 1841: »År 1818 väcktes bland studerande vid universitetet i Åbo den idé att, så som i längre tider skall varit vid Upsala öfligt, hälsa vårens ankomst med en glädjefest på första maj. Denna i och för sig vackra idé lifvades åter vid universitetets flyttning till Helsingfors, men syntes småningom förfela ändamålet till den grad, att man ansåg det för den studerande corpsens anseende och båtnad fördelaktigast att icke vidare tillåta maj-kalaser. 1833 hölls sista majkalaset här. Med hans excellence herr grefve Rehbinder hade jag, kort efter mitt tillträde till rectoratet, en lång conference i ämnet. Och som dessa kalas bestämdt hafva det onda med sig, att föra studerande på onödiga men ganska betydliga kostnader, så mycket*mera kännbara, som finska studerande^ allmänhet äro verkeligen medellösa; att, äfven med den största omtanka och de vackraste föresatser hos deltagarene, aldrig kunna aflöpa utan att de studerande komma att i allmänna opinionen mer eller mindre