299 det finska programmet. Denna brytning i hans inre har emellertid nu äfven en allmännare betydelse: han känner sig hafva ansvar också för sitt land, hvars talan han som publicist hade att föra. Någon oangenäm påföljd af dikten för dess författare vet man ej af; men säkerligen hade stycket ökat hans popularitet hos österbottningarne, likasom väl ock hos andra studenter. Kort därpå förtäljer protokollet: »Den 23: dje november 1844 af gjordes i consistorium academicum, med trenne rösters pluralitet, österbottniska afdelningarnes återförening till En Österbottnisk Afdelning. Med anledning af denna glädjande tilldragelse församlade sig om aftonen samma dag flertalet af den sålunda återförenade afdelningens medlemmar å Kajsaniemi och uttalade där under klingande sånger och vid doftande glas sin fröjd öfver en förening, hvars vikt, nu blott anad och förutsedd, framtiden icke kan jäfva.» Nämnas må att rektor denna gång stod på ungdomens sida. Han påpekade i konsistorium afdelningarnas »bemödanden att inom sig väcka och underhålla ett verksammare vetenskapligt lif» och han hade »med innerlig glädje sett hvilken herrlig anda för det sedliga och det rätta inom dessa afdelningar mer och mer gjort sig gällande. Med tacksamhet vill jag här hafva intygat österbottniska afdelningarnes allvarliga bemödanden att lätta rectors bekymmer vid många brydsamma tillfällen. Och är jag glad att, såsom ett uttryck af uppriktigt erkännande af deras ädla sträfvande för sanning och rätt, kunna gå deras önskningar till mötes». — Detta var så mycket vackrare, som han tre år förut med den