301 det finska programmet. antal att äfven för 'sin del vid några bålar säga de resande farväl och begåfvo sig därföre till Kajsaniemi, där aftonen under gladt samkväm med doktor Castrén, doktor Elias Eönnrot m. fi. ärade gäster hastigt tilländalopp. Följande dag anträdde doktor Castrén sin resa.» Kurator hade vid detta tillfälle en ingalunda oviktig roll att fylla. Det var här han uppläste en dikt till Lönnrot och Castrén, i hvilken hans så att säga altaiska fosterländskhet åter får ett starkt uttryck. Det heter här: Den store anden väckts i Suomis hjärta; sin kallelse vill han förstå och fylla; vill bära egna färger, friska, bi ärta, ej mer med lånadt glitter sig förgylla; sig själf han vara vill i lust och smärta och skapa själf den visdom han vill hylla. Men han är ung — han måste gå tillbaka i ödemarken, att sig själf där finna; germaniskt slagg han måste af sig skaka; sig själf med strid han måste återvinna. ödemarken det är på samma gån g naturenligheten hos folket, representerad af runorna, och Sibiriens tundror, där Castrén skulle söka »det finska folkets vagga». Men i yttrandet om »germaniskt slagg» tyckes det icke mera vara ett tamt lejon som ryter; vildare »fenno-mani» kan man ju knappast tänka sig. Emellertid har äfven detta uttryck samma explosiva karaktär; ty Topelius ändrar det själf nästan genast till »allt utländskt slagg».