Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skavdes yner.
29i
Denna dikt har dock i ett annat afseende en ännu
större betydelse för historien om utvecklingen af
skaldens fosterlandskänsla. Den börjar med denna strof,
hvilken vi redan i inledningen anfört såsom
karakteriserande honom själf:
Den store andens verk på jorden alla
igenom sekler långsamt framåt skrida;
de nötta verktyg sakta undanfalla,
nen verken själfva rastlöst framåt lida.
Säll den sig valt ett verk som ej kan falla,
för hvilket det är värdt till döden strida!
Här framträder sålunda med full bestämdhet tanken
att individen är andens, idéernas tjenare och däruti har
att söka sin sällhet, utan att begära något för sig själf,
ja icke ens för sin tid; det heter i sista strofen: »Själf
skolen I er mödas frukt ej skörda, ej I och ej det släkte
som nu andas.» Och denna tanke, hvilken så väl
harmonierar med hans eget ödmjuka skaplynne, blir sedan
allt framgent bestämmande för hans uppfattning.
Så kom åter »hoppets dag», den 1 maj 1845.
Studen-terne kommo på aftonen i massa till Brunnshuset, »mest
hela salongen full», säger Topelius i ett bref till Emilie,
däri han sedan fortsätter:
»Det gick hett under sköldarna till — under
omväxlande vackra chörer. Längre på aftonen blef
munterheten vildare — nu visade sig flottans musik på läktarn
— polka uppspeltes och i ett nu var hela den stora salen
som ett böljande haf. Då uppträdde en talare på bordet
och föreslog på finska det finska språkets skål — talaren
upphurrades — och åter polka och galoppad och vals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
