306 fin t and och europa. för sådant »i dessa farliga tider», och knratorerne föreslogo en deputation till honom för att explicera sig. Men österbottningarne vägrade, bland annat därför att åtgärden »kunde föranleda till det antagande att corpsen ogillade fönsterinkastningar i allmänhet» Deputationen blef ej af, då äfven Åbo afdelning var emot den, och saken aflöpte fredligt, ty Gro t själf tog den lugnt samt lofvade precisera och nedsätta sina fordringar. Men under diskussionen i frågan hade kurator blifvit i minoriteten gentemot afdelningen och reserverade sig mot en formulering som han fann alltför peremptorisk. Strax därpå inträffade någonting värre. Tiderna voro verkligen »farliga»: polackerna hade rest sig. Och så hände att en österbottning, Theodor Clåsen, på ett värdshus föreslog en skål för dem, hvilken, »med kam-raternes deltagande» dracks under ett »vivat Polonia!» En sådan tilldragelse kunde bli vådlig för hela universitetet; men rektor, jurisprofessor W. G. Lagus, som året förut efterträdt Ursin, öfverlämnade saken åt afdelningen, emedan, om den komme inför disciplinskommissionen, detta kunde medföra svårare följder både för Clåsen och för öfriga vid tillfället närvarande. Afdelningen ansåg enhälligt att något straff i egentlig mening ej kunde komma i fråga, emedan Clåsen icke begått något brott, utan på sin höjd en oförsiktighet. Men då han själf yrkade att formellt bli straffad af kamraterne, för att undgå svårare påföljder, gick afdelningen in på att relegera honom till början af nästa vårtermin. Detta dock först efter åtskilligt parlamen-terande med rektor till förmån för den dömde och erhållet löfte att, så vida det på rektor kunde bero, inga vidare följder af saken skulle drabba Clåsen.