MORGONSTORM I VÅRFN . 305 bottningarna och förestafvat dem deras förfäders ära, och på den hade man lefvat. »Jag har sett österbott-ningar under orgier och vilda slagsmål skryta af sitt namn. Än mer! Jag har sett dem nyktra, förståndiga och småleende lägga armarna i kors, icke göra ett strå för afdelningen och likväl förhäfva sig öfver sitt österbottniska namn», glömmande att »hvad afdelningen är, det är den genom sin själf förvärf våde ställning öfver eller under universitetets öfriga afdelningar.» Denna ensidighet hade han sagt sig tro vara i försvinnande; men »jag bekänner uppriktigt att senaste möte något rubbat denna tro, ty en ömtålighet som sätter sig upp mot hvarje tadel är sannerligen icke något godt tecken.» Och enligt protokollet framställde han nu frågan om afdelningen ansåg sig sårad af hans yttrande på festen, hvarefter han lämnade mötet. Men då »förklarade enhvar att afdelningen ingalunda bör eller kan anse sig sårad af kurators ord, om han ock ej kan vidgå desamma». Och härmed var Topelius »nöjd och tillfreds». Som vanligt väntar han sålunda af andra hvad han själf öfvat sig i: själfransakan. Men då kamraterne tvärtom voro ömtåliga för kritik, låg i denna motsats ett frö till framtida skarpare konflikter. Vårterminen 1846 — eljes ganska lifaktig i litterärt afseende — framträdde åter den mot universitetsmyndigheterna riktade oppostionella strömning, hvilken redan tidigare så ofta visat sig. Man ville uttala sitt missnöje med professorn i ryska, J. Grot, därför att denne ansågs ha alltför stora och obestämda fordringar vid de examina han anställde. Och samtidigt (i mars) fick denne professor sina fönster inslagna. Rektor varnade 21