312 FIN t AND OCH EUROPA. studenterne; mot orden i denna visa »kan väl ingen annan anmärkning göras än att de äro i högsta grad bombastiska». En annan, »redan några år gammal», börjar: Det går ett rop från norr till söder. Den är ofta sjungen. »Men dessutom är i senare tider en vers tillsatt, som börjas: Upp raska Suomis bröder alla. Denna vers är icke sjungen af studerande. Min uppgift är så mycket säkrare, som af mina tre söner, hvilka äro studerande och bland dem två sångare, ingen sett berörde vers eller någonsin hört talas om den, innan jag visade den». Ej heller anträffas versen i studenternes sångböcker; och hans magnificens finner den »i synnerhet för den fenno-manie den förråder i hög grad anstötlig.» — Detta sistnämnda läses i den andra rapporten; den första slutar med orden: »Jag vågar försäkra Eders Excellence att här råder fullkomligt lugn och ordning och andan hos de studerande är god och berömvärd. Det enda som kunde anmärkas är att fennomanien nog starkt gripit kring sig.» — Afskrift af bägge verserna bifogas det första brefvet. Armfelt svarar med att uttrycka sin fägnad öfver att de svenska orden till sången »icke innehålla något politiskt eller annars anstötligt», men gillar det råd rektor gifvit studenterna att undvika * upprepning af sången, »emedan åhörare kunna finnas, som ej förstå språket utan blott fästa sig vid melodien. Så har äfven fallet varit denna gång.» Det kan med tämlig visshet påstås att uppgiften om de två strofernas tillkomst på olika tider ej är riktig; ensam hade den första aldrig framkallat uttalandet i Zonas Bok. Men sannolikt är att österbottningarne