höstmörker. 361 som efter oss komma skola se fulländas mycket som nu synes ligga i vanmakt brustet. Tror ni väl att man utan denna visshet kunde med gladt mod se så mycket skönt och godt i världen brista och förgås?» Men åter räckte det icke många dagar innan det rådande systemet alstrade en situation af rätt kritisk art. * Nordenstam hade småningom blifvit allt mera impopulär. Visserligen leddes han i somliga afseenden otvifvelaktigt af omsorg för universitetets och landets bästa; så öfverenskom han med gendarmchefen i Helsingfors att denne »intet någonsin skulle skrifva til: Petersburg innan han först aboucherat sig med mig, för att undvika alla missförstånd». Men han var tillika — såsom äfven guvernör — ansvarig för ordningens upprätthållande och hade däruti mycket liten hjälp af stadens polis; denna var »erkändt dålig» och stundom för svag att afstyra ofog. Och den ofvan omtalade händelsen med kejsarbysten anmäldes af polismästaren först efter fjorton dagars förlopp. Slutligen var käm-nersrätten, som ägde att handlägga mål om oordningar, benägen att döma synnerligen mildt. Så blef han å sin sida alltmera fallen för kraftåtgärder. Han förskaffade sig, 1850 utsträckta befogenheter i afseende å disciplinen, och samtidigt inrättades en särskild universitetspolis, bestående af en »inspektor för studenterne» och sex pedeller. Men dessa förfoganden hade vidtagits med åsidosättande af statuternas föreskrift: konsistorii utlåtande hade bort infordras. Och då det akademiska kollegiet härom gjorde erinran, skrifver han till Armfelt: »Konsistorium hade . . handlat klokast om det knutit näfven i böxsäcken, som det