37° finland och etjropa. Besvären förkastades af senaten den 5 augusti 1852 och fullmakt för Topelius utfärdades den 18 i samma månad. * Att beslutet att söka tjensten verkligen för honom framstod som en uppoffring, det synes af hvad han den 13 februari 1852 skref till farbrodern: »Denna ansökning har kostat mig en svår strid, både för skilsmässan från universitetet och [för den från] Helsingfors, där jag fastrotats i nära 20 år och som dock är medelpunkten för så många intressen som blifvit mig dyrbara. Mina inkomster ha ock årligen stigit i förhållande till utgifterna . . Om ock utgifterna i Vasa äro betydligt mindre, så utgör icke heller yngste lektors lön mer än 480 rubel silfver, så att lysande äro icke utsikterna. Hvad som dock förmått mig att söka är behofvet af en fixare verkningskrets samt en bättre garanti för framtiden och för de mina, i händelse jag skulle i förtid lämna dem. Min ställning här har varit lycklig och oberoende samt egnad åt litterära sysselsättningar, så att jag visst kommer att sakna den mycket.» Doktorinnan åter skrifver något senare, den 23 april, till sin son, som berättat om en tilltänkt flyttning till en mindre våning, ifrån hvad lion kallar »ert palats»: »Ni, som nu fått så vidsträckt umgänge, tycker väl att ni behöfver stora rum. Bäst är att ni kommer därifrån, ty jag tror att ni i längden skulle få mer främmande än som skulle bära sig. Emilie tänker sig Vasa som en tyst och stilla tillflyktsort. Vasa är visst en småstad med alla dess småaktigheter, men med pretensioner att vara en storstad . . Nog kan du där, kära Zache, sitta