professor. 416 hvarken får eller bör man, i ett elementarläroverk, fördjupa sig i några poetiska eller estetiska betraktelser, om man ej annars vill att eleverna skola glömma kärnan för skalet.» Endast en punkt i detta uttalande ansåg sig Topelius böra bemöta. Om de »pekuniära fördelarna» säger han: »I händelse adjunkten Lilius därmed antyder på någon ekonomisk uppmuntran från det universitet, där jag haft den lyckan vara fästad i aderton års tid, får jag underdånigst upplysa, att denna uppmuntran bestått i en lönlös extraordinarie-amanuensbefattning under fem års tid samt ett Bilmarkskt stipendium à 27 rubel 50 kopek bankoassignationer i ^terminen hösten 1836 och året 1837. Slutligen vågar jag i underdånighet nedkalla Eders Kejserliga Majestäts nådiga uppmärksamhet på den alla framtida garantier saknande ställning, hvilken i vårt land är en skriftställares lott, när han icke vill och bör vid universitetet trängas med skickligare och lyckligare medtäflare. Eders Kejserliga Majestät, som med så nådigt hägn omhuldar konster och vetenskaper, skall icke finna det förmätet af en man, som, kämpande för sin existens, efter sin förmåga arbetat för det sanna och sköna, att han, utan tjenste-meriter, sökt en anställning vid landets elementarläroverk. Att för denna mera praktiska bana uppoffra en litterär verksamhet, där jag rönt en dyrbar välvilja, har för mig enskildt blifvit en nödvändighet; dock hoppas jag att det dyrbaraste af alla intressen, det växande släktets bildning, icke skall därpå förlora.» Och han »afbidar med lika uppriktig som skyldig undergifvenhet hvad Eders Kejserliga Majestät finner för godt att härutinnan besluta».