37° finland och etjropa. Emellertid skulle tjensten tillträdas först den i maj 1853, och Topelius fick alltså ännu en vinter stanna kvar i Helsingfors. Under denna vinter publicerade han Fältskärns tredje och fjärde berättelse och författade Regina von Emmeritz. Det är då ej att undra på om han började känna den stundande flyttningen som en förvisning —■ i bref till vännen August von Essen jämför han Jakobstad med Van Diemens land. Åtminstone ville han ha någon tids uppskof och beslöt begära tjenstledighet till början af höstterminen 1854. Denna sak togs naturligtvis till tals äfven med modern. Och så hade, tyckes det, Emilie för henne uttalat att Blank och andra Nykarlebybor väl önskat att Zachris skulle komma dem närmare, men icke ändå uppskattade honom. Härpå hade väl svärmodern svarat med sin vanliga oförbehållsamhet och därmed framkallat ett ytterligare uttalande af båda makarna. Ty den 6 maj 1853 skrifver hon: »Tack, kära barn, för era bref. Jag tänkte väl ej mer vidröra det ämnet som för det mesta upptog era bref, ty när jag förseglat mitt senaste, så var hela saken glömd; men efter ni anser det jag utan allt skäl förfor litet strängt med min goda dotter Emilie, så måste jag väl ännu en gång litet orda därom. Om jag ej höll så mycket af Emilie, så skulle jag väl aldrig skrifvit så, men nu ville jag göra henne uppmärksam på sina orättvisa slutsatser både om Blank och andra, ty ingen af dem rådde för att Zachris sökte lectorat, hvarför skall de vara orsaken att ni ej vill flytta? Att Nycarleby-bona ej förstår dig som skriftställare, hvad har det att göra med flyttningen? Det medger jag visst, hur många vittert bildade finns här och sen hvad vet de just af?