professor. 419 Ett tillfälle härtill yppades i mars 1854. Hösten föregående år hade krig utbrutit mellan Ryssland och Turkiet, och då »västmakterna», England och Frankrike, ställde sig på den senare maktens sida, kunde ett angrepp af deras flottor på Inniand befaras för följande sommar. Kejsar Nikolai beslöt då att, åtföljd af sina söner, bland dem tronföljaren, resa till Finland för att onordna åtgärder till landets försvar. Ett par dagar före honom ankom till Helsingfors ministerstatssekreteraren grefve Armfelt, och det var till denne Cygnæus vände sig. Anledning togs af verser dem Topelius skrifvit till finska gardet, som skulle tåga ut i krig, och hvilka öfversatts till ryskan för att föreläggas kejsaren. Men naturligtvis försummade ej Cygnæus att för Armfelt utlägga betydelsen af att Topelius finge stanna i Helsingfors; verserna skulle väl endast tjena som medel att å högre ort inleda ett upptagande af frågan om någon åtgärd till förmån för honom. Armfelt befanns villig, men frågade hvad som skulle göras, och därpå hade Cygnæus intet bestämdt att svara, utan åtsporde i sin tur Topelius själf. Denne tog ej saken riktigt på allvar, men svarade dock: — Nå gör mig då till extraordinarie lektor i sveriska vid universitetet; som sådan kan jag väl göra någon nytta. Förslaget framfördes till Armfelt; men denne genmälde: — Men detta är ju ingen befordran, utan en degra-dation; han är ju redan ordinarie lektor. Så ändrades detta förslag, utan att Topelius visste däraf, och när de kejserliga ankommit, blef han af kansler, tronföljaren, den 15 mars »konstituerad» att vara