37° finland och etjropa. kraftigare händer, skall han åtminstone lämna åt sina efterträdare möjligheten att säga och verka mera än härtills, i den ständiga trängseln, kunnat ske.» Han hade sålunda resignerat och skrifver den 7 augusti 1853 från Kuddnäs till farbrodern att han snart skulle som åskådare vara med om gymnasiets öppnande i Jakobstad. »Nästa sommar torde jag väl flytta hitåt; jag har ingen anledning att förmoda annat; nog är jag med många band fästad vid Helsingfors; men steget är taget och återstår att försöka. Präst ämnar jag dock aldrig bli.» Det fanns emellertid andra hvilka, likasom Runeberg, i hans bebådade afgång från redaktörskapet sågo en förlust för den fosterländska odlingen. En af desse var Fredrik Cygnæus, hvilken städse omfattat Topelius med varm välvilja och sympati. Och måhända kände han sig äfven äga ett personligt skäl att göra någonting för denne. De nya statuterna hade medfört inrättande af en professur i estetik och nyare litteratur, och till innehafvare af denna utnämndes den 21 januari 1854 Cygnæus. Han frigjordes därmed från en tjuguårig verksamhet som skollärare, hvilken säkert i längden känts honom allt annat än angenäm. Men hade han ej funnits, så hade professuren väl kunnat lämpa sig för Topelius — åtminstone framkastades denna tanke i bref af August von Essén. Så var det naturligt nog att Cygnæus ville medverka till att för Topelius, såsom han i en biljett skref till denne, »öppna en annan aspeet än att komma i åtnjutande af förmånen att krumbukta sig uuder [gymnasiirektorn] Odenvalls kommando-käpp».